coins · Orbis Magazine · Svenska
Gamla mynt i Rom: Guide till romerska mynt och valutor
Att samla och studera gamla mynt från Rom bjuder på en fascinerande inblick i antikens maktstrukturer, ekonomi och metallurgi. Här utforskas den romerska valutans utveckling från republikens tidiga bronsmynt till kejsartidens kända guld- och silvervalörer.
4 October 202610 min läsningSök ämne: “gamla mynt i rom”

Viktiga punkter
- Gamla mynt i Rom uppstod med myntverket vid templet för Juno Moneta på Capitolium omkring 270 f.Kr. [3].
- Det dominerande silvermyntet i Rom var denarius, som introducerades under det andra puniska kriget och cirkulerade i över 450 år [7].
- Standardvalutorna under republiken och tidiga kejsardömet omfattade aureus (guld), denarius (silver), sestertius och dupondius (mässing/orichalcum) samt as (koppar) [S4, S6].
- Under kriser och inflation försämrades silverhalten, vilket ledde till att denaren ersattes av antoninianus och senare reformerades under kejsar Diocletianus [S4, S6].
- Antika romerska mynt systematiseras och identifieras i moderna samlingar med hjälp av standardverk som Roman Republican Coinage (RRC) och Roman Imperial Coinage (RIC) [S1, S7].
Vad är gamla mynt i Rom och hur uppstod de?
Gamla mynt i Rom syftar på de metallstycken som präglades och cirkulerade som officiellt betalningsmedel under den romerska republiken och det romerska kejsardömet [S3, S4]. Myntning som fenomen kom relativt sent till den romerska republiken jämfört med områden som Grekland och Mindre Asien, där metallmynt hade introducerats redan under 600-talet f.Kr. [7]. I centrala Italien präglades ekonomin inledningsvis av de naturliga resurserna i regionen; brons fanns i riklig mängd, medan tillgången på inhemskt silver var ytterst begränsad [7]. Därför bestod den tidigaste romerska valutan främst av tunga, gjutna bronsstycken, kompletterade med ett fåtal tidiga silvermynt avsedda för handel med de grekiska kolonierna i södra Italien [7].
Själva ordet mynt härstammar historiskt från det latinska uttrycket moneta [3]. Detta var från början ett binamn till den romerska gudinnan Juno [3]. Vid gudinnans tempel på kullen Capitolium i Rom inrättades omkring 270 f.Kr. en officiell myntverkstad [3]. Såväl verkstaden som de färdiga metallprodukterna kom därefter att benämnas efter gudinnan Juno Moneta, vilket med tiden gav upphov till vårt svenska ord mynt via medeltida lånord [3].
Under det andra puniska kriget utvecklade Rom ett mer mångsidigt och flexibelt monetärt system uppbyggt kring metallerna brons, silver och sporadiskt guld [7]. Kärnan i detta nya system var silvermyntet denarius, som kom att dominera rikets betalningsflöden under mer än fyra och ett halvt sekel [7]. Romersk valuta spreds över vidsträckta områden i takt med att riket expanderade och kom att accepteras även i provinser som traditionellt använde egna, grekiskt influerade myntsystem [4].
Etymologin bakom ordet mynt
Det svenska ordet 'mynt' härleds ur latinets 'moneta', vilket ursprungligen var ett kultnamn för gudinnan Juno. Romarna placerade sin första centrala myntverkstad vid Juno Monetas tempel på Capitolium cirka 270 f.Kr. [3].
Hur fungerade myntsystemet under republiken?
Under den romerska republiken övervakades tillverkningen och utgivningen av mynt av särskilt tillsatta ämbetsmän, så kallade monetarii [R7, S7]. Republikens myntning speglade dess politiska struktur, där magistrater fick möjlighet att sätta sin prägel på mynten genom att hedra förfäders dåd, lyfta fram mytologiska gestalter eller avbilda symboler för militära och diplomatiska framgångar [R7, S7]. Ett belysande exempel i bevarade museisamlingar är en republikansk denarius utgiven av monetarius Decimus Junius Silanus, daterad till år 91 f.Kr. (see: Denarius uit de Romeinse Republiek van monetarius Decimus Junius Silanus, -91).
Republikens myntsystem dominerades i huvudsak av silver och brons [7]. Medan etruskerna och folken i mellersta Italien länge hade varit skickliga bronsgjutare, krävde den växande medelhavshandeln en mer standardiserad silvervaluta som kunde konkurrera med hellenistiska mynt [7]. Silverdenaren blev den fasta standarden mot vilken mindre bronsenheter och större transaktioner avräknades [S4, S7].
Idag studeras och kategoriseras republikanska mynt systematiskt genom referensverket 'Roman Republican Coinage' (RRC), författat av Michael H. Crawford [7]. Numismatiker och institutioner använder vanligen beteckningen RRC tillsammans med ett specifikt katalognummer för att entydigt identifiera mynttyper präglade under republikens magistrater [7].
- Republikens mynt präglades under överinseende av valda ämbetsmän (monetarii) [R7, S7].
- Denarius etablerades som den primära räkne- och cirkulationsenheten i silver [S4, S7].
- Bronsvalutorna kompletterade silvret för dagliga, lokala betalningar [S4, S7].
- Michael H. Crawfords referensverk Roman Republican Coinage (RRC) utgör standarden för bestämning av republikens mynt [7].
Live counts from the Orbis catalogue search at the time of writing.
Vilka valörer och metaller präglades under kejsardömet?
Under den romerska kejsartiden institutionaliserades och standardiserades myntsystemet ytterligare, framför allt genom kejsar Augustus styre (27 f.Kr. – 14 e.Kr.) [R8, S4]. Kejsarrikets myntsystem vilade på en strikt hierarki av metaller som omfattade guld, silver, mässing (orichalcum) och ren koppar [S4, S6]. Denna sammansatta struktur säkerställde att staten kunde betala legionernas löner, uppbära skatter och upprätthålla handeln på alla nivåer i samhället [S4, S6].
Guldmyntet bar namnet aureus och representerade det högsta nominella värdet i cirkulationen [S4, S6]. Vid myntverkstaden i Colonia Patricia lät Augustus prägla såväl aureus i guld som denarius i silver [R1, R2, R3, R4, R5, R6]. Denaren fortsatte att vara rikets arbetshäst i silver, ett mynt som bar kejsarens porträtt på framsidan och propagandistiska budskap eller allegoriska gudomligheter på baksidan [R1, R2, R4, R8].
För den vardagliga omsättningen präglades mynt i basmetaller. De två främsta mässingsmynten var den stora sestertius och den mindre dupondius, tillverkade i en koppar-zink-legering som romarna kallade orichalcum [S4, S6]. Den minsta huvudsakliga basenheten var as, som göts och präglades i ren koppar [S4, S6]. Denna fasta uppdelning i guld, silver, mässing och koppar fungerade stabilt från mitten av 200-talet f.Kr. fram till mitten av 200-talet e.Kr. [4].
| Valör | Huvudsaklig metall | Period för standardbruk | Historisk roll |
|---|---|---|---|
| Aureus | Guld | Republiken till mitten av 200-talet e.Kr. [S4, S6] | Högvalör för rikstäckande reserver och större transaktioner [S4, S6] |
| Denarius | Silver | Ca 200-talet f.Kr. till 200-talet e.Kr. [S4, S7] | Standardvaluta för handel, löner och statlig förvaltning [S4, S7] |
| Sestertius | Mässing (orichalcum) | Kejsartiden fram till 200-talet e.Kr. [S4, S6] | Viktigt räknemynt och stor bronsvalör med fylliga motiv [4] |
| Dupondius | Mässing (orichalcum) | Kejsartiden fram till 200-talet e.Kr. [S4, S6] | Mellanvalör i basmetall [4] |
| As | Koppar | Mitten av 200-talet f.Kr. till 200-talet e.Kr. [4] | Grundläggande småmynt för vardaglig handel [4] |
Hur förändrades mynten under 200-talets kris och Diocletianus reformer?
Under 200-talet e.Kr. utsattes det romerska riket för svåra ekonomiska påfrestningar och militära kriser. För att finansiera de ständigt ökande utgifterna tillgrep de romerska härskarna systematisk myntförsämring (debasement), vilket innebar att silverhalten i denarius successivt sänktes [6]. Kejsare som Caracalla (regerade 198–217 e.Kr.) präglade stora mängder denarer, men tvingades också införa nya myntvarianter [R9, S4]. Även under kortlivade styren, såsom Diadumenianus (217–218 e.Kr.), gavs denarer ut i en miljö präglad av inflation (see: Denarius uit het Romeinse Keizerrijk van Diadumenianus, 218).
Denarius förlorade efterhand sin ställning och ersattes under 200-talets lopp av en dubbel denarius, vilken i modern numismatisk litteratur kallas antoninianus eller radiat [4]. Detta mynt känns igen på att kejsaren avbildas med en strålkrona (corona radiata) på huvudet [4]. Antoninianus drabbades dock i sin tur av kraftig inflation och bestod mot slutet av seklet av nästan uteslutande brons med endast ett ytterst tunt ytlager av silver [S4, S6].
Denna instabila situation tvingade kejsar Diocletianus att genomföra en genomgripande valutareform [S4, S6]. Diocletianus avskaffade de gamla, söndervittrade valörerna och skapade nya mynttyper: argenteus i rent silver och follis i försilvrad brons [4]. Senare reformer befäste guldmyntet solidus som rikets nya fasta ankare, tillsammans med mindre bronsmynt, ett system som levde vidare ända fram till det västromerska rikets undergång och vidare in i den bysantinska eran [S4, S6].
Försilvring och ytskador på sena mynt
Många romerska brons- och follis-mynt från senantiken präglades med en tunn silverhinna (silvering) [4]. Mekanisk rengöring eller kemiska bad kan oåterkalleligen förstöra detta ömtåliga originalskikt.
Var tillverkades mynten och hur läser man inskrifterna?
Romerska mynt tillverkades inte enbart i staden Rom. I takt med rikets expansion inrättades myntverkstäder i provinserna för att förse lokala arméer och marknader med valuta. Ett välkänt exempel från kejsar Augustus tid är myntverket i Colonia Patricia (i nuvarande Spanien), där både guldmynt (aureus) och silvermynt (denarius) präglades i stor omfattning [R1, R2, R3, R4, R5, R6]. På sena mynt försågs frånsidan ofta med ett myntmärkesfält i avskärningen (exergue) som avslöjar var och i vilken specifik verkstad myntet slogs.
För att identifiera och tolka ett romerskt mynt undersöker man myntets två sidor, vilka på fackspråk kallas åtsida (avers eller advers) och frånsida (revers) [3]. På åtsidan återfinns traditionellt kejsarens eller härskarens porträtt, omgivet av en förkortad latinsk titel som ofta anger kejsarens namn, hans maktbefogenheter och konsulsår [3]. Baksidan visar gudomligheter, personifieringar av dygder som pax (fred) eller victoria (seger), eller minnesmärken över militära kampanjer [R1, R2, R7].
Att läsa romerska inskrifter kräver förståelse för latinska förkortningar. Titlar som 'IMP' (Imperator), 'CAES' (Caesar), 'AVG' (Augustus) och 'COS' (Consul) anger befattningar och hjälper forskare att datera mynt till specifika år [R1, R8, R9]. Moderna databaser, såsom Online Coins of the Roman Empire (OCRE) sammanställd av American Numismatic Society, gör det möjligt att matcha inskrifter och motiv mot referensverket Roman Imperial Coinage (RIC) [S1, R1-R6].
Hur har det romerska myntsystemet påverkat eftervärlden?
Romarrikets ekonomiska styrka och långa livslängd innebar att dess monetära system spreds långt utanför Medelhavets gränser och lämnade bestående spår i historien [6]. Den romerska valutan fungerade som förebild för myntsystemen i de medeltida europeiska kungadömena samt i de muslimska kalifaten [6].
Spåren av de romerska myntnamnen är fortfarande tydliga i dagens moderna språk [S5, S6]. Silverdenaren (denarius) gav namn åt det franska medeltidsmyntet denier och den arabiska valutan dinar, vilken fortfarande används i flera stater i Nordafrika och Mellanöstern, samt den makedoniska denaren [S5, S6]. På de iberiska romanska språken lever ordet kvar i det allmänna ordet för pengar: dinero på spanska och dinheiro på portugisiska [6].
Även den romerska viktenheten libra har gett upphov till några av världens mest kända valutanamn [6]. Både det brittiska pundet (pound, förkortat £ efter begynnelsebokstaven i libra) och den latinamerikanska valutan peso är direkta översättningar av den romerska termen för vikt och räkning [6].
- Denarius gav upphov till namnet dinar i arabiska stater och Nordmakedonien [S5, S6].
- Det latinska denarius lever kvar i de spanska och portugisiska orden dinero och dinheiro [6].
- Den romerska viktenheten libra ligger till grund för det brittiska pundet (£) och peson [6].
- Det karolingiska myntsystemet i Europa byggde direkt vidare på romerska strukturer och enheter [6].
Hur förvarar, hanterar och bevarar man antika mynt?
Att bevara gamla mynt från Rom kräver stor omsorg, eftersom metallerna har vilat i jorden under tusentals år innan de återfunnits. Brons- och kopparmynt utvecklar med tiden en naturlig oxidhinna som kallas patina. En stabil och slät patina fungerar som ett skyddande skikt och är högt uppskattad av kännare; den får under inga omständigheter avlägsnas eller poleras bort.
När man hanterar romerska mynt bör man alltid fatta dem i ytterkanten med rena, torra fingrar eller bära tunna bomullshandskar. Syror, fetter och salter från huden kan tränga in i metallens mikroskopiska porer och med tiden leda till korrosion eller missfärgning på myntytan.
Förvaring bör ske i ett klimat med stabil temperatur och låg luftfuktighet. Fuktig miljö i kombination med kemiska föroreningar kan utlösa så kallad bronsröta, en destruktiv kloridkorrosion som långsamt bryter ner brons- och kopparstrukturer. Myntfickor tillverkade av mjukgjord plast som innehåller PVC ska absolut undvikas, eftersom mjukgöraren med tiden läcker ut och bildar en klibbig, grönaktig syra på myntens ytor. Använd istället syrafria papperskuvert, kapslar av inert plast eller traditionella myntskåp i ädelträ.
| Aspekt | Rekommenderad metod | Att undvika | Motivering |
|---|---|---|---|
| Hantering | Fatta myntet varsamt i randen eller bär bomullshandskar | Ta direkt på åtsidans eller frånsidans relief | Skyddar metallytan från hudfetter och fingeravtryck. |
| Rengöring | Skonsam rengöring med destillerat vatten eller mjuk borste | Kemiska bad, syror, metallputs eller stålborstar | Aggressiva metoder raderar originalpatina och skadar detaljer. |
| Förvaring | Inerta myntkapslar, syrafritt papper eller träskrin | Plastfickor med mjukgörande PVC | PVC avger syror som fräter på metallen och skapar grön beläggning. |
| Klimat | Torr miljö med stabil temperatur (låg luftfuktighet) | Fuktiga källare eller direkt solljus | Fukt kan initiera aktiv bronsröta på kopparhaltiga legeringar. |
Avlägsna aldrig patina
Den naturliga patinan på ett antikt romerskt bronsmynt eller silvermynt är ett bevis på dess ålder. Rengöring med kemiska silverdippar eller slipmedel förstör myntets historiska skick och integritet.
Hur undersöker och dokumenterar man romerska mynt i samlingen?
Dokumentation är en central del av numismatiken. Varje romerskt mynt bär på information om härskare, präglingstid, myntort och propagandamotiv. När ett mynt ska undersökas registreras först dess fysiska egenskaper: exakt vikt, diameter och stämpelställning (inbördes vridning mellan fram- och baksida). Därefter transkriberas alla synliga latinska bokstäver på båda sidor.
För att fastställa exakt vilken typ myntet tillhör konsulteras etablerade korpusverk. För mynt präglade under republiken används Michael H. Crawfords 'Roman Republican Coinage' (RRC) [7]. För kejsartidens mynt används det omfattande standardverket 'Roman Imperial Coinage' (RIC), vilket idag finns tillgängligt digitalt genom Online Coins of the Roman Empire (OCRE) [S1, R1-R6].
Orbis Collectibles tillhandahåller aldrig ekonomiska värderingar eller priser för samlarobjekt. För den som vill undersöka marknadsvärdet på ett ansvarsfullt sätt är den bästa metoden att jämföra det egna myntets typ, konserveringsgrad och slitage med avslutade försäljningar vid etablerade auktionshus som specialiserar sig på antik numismatik. Därigenom kan man bilda sig en saklig uppfattning baserad på faktiska auktionsresultat utan spekulation.
Katalogposter som nämns

RIC I (second edition) Augustus 106
Photo: Ashmolean Museum (Roman Imperial coin), via OCRE / American Numismatic Society

RIC I (second edition) Augustus 108B
Photo: Münzkabinett, Staatliche Museen zu Berlin

RIC I (second edition) Augustus 109
Photo: The British Museum

RIC I (second edition) Augustus 110
Photo: The British Museum

RIC I (second edition) Augustus 111
Photo: The British Museum

RIC I (second edition) Augustus 112
Photo: Münzkabinett Wien (Roman Imperial coin), via OCRE / American Numismatic Society

Denarius uit de Romeinse Republiek van monetarius Decimus Junius Silanus, -91
-0091
Photo: Rijksmuseum, Amsterdam

Denarius uit het Romeinse Keizerrijk van Augustus, 27 v. Chr. - 14 n. Chr
-0027 - 14
Photo: Rijksmuseum, Amsterdam

Denarius uit het Romeinse Keizerrijk van Caracalla, 198-217
198 - 217
Photo: Rijksmuseum, Amsterdam

Denarius uit het Romeinse Keizerrijk van Diadumenianus, 218
217 - 218
Photo: Rijksmuseum, Amsterdam
Vanliga frågor och svar
Källor
- [1] Online Coins of the Roman Empire (OCRE) — American Numismatic Society · Tier 1
- [2] Rijksmuseum Collection (Amsterdam) — Rijksmuseum · Tier 1
- [3] Mynt (Wikipedia) — Wikipedia
- [4] Romersk valuta (Wikipedia) — Wikipedia
- [5] Denar (Wikipedia) — Wikipedia
- [6] Roman currency (Wikipedia) — Wikipedia
- [7] Roman Republican currency (Wikipedia) — Wikipedia
Se även: identification guides · how we rank sources · methodology